VIBY i gamla tider

PERSONGALLERIET

 

Backa-Sven

Sven Olsson var född i Norrevång - ett Norrevång som han blev trogen i hela sitt liv förutom de allra sista dagarna, som han tvingades tillbringade på ålderdomshemmet i Fjälkinge. Han var en av sönerna till Ola Nilsson (Back-Ola) därav namnet Backa-Sven som han allmänt fick heta. Föräldrahemmet låg på "Makavajen", nuvarande Legevedsvägen, inte långt från gränsen mot Legeved.

Backa-Sven var en man med mängder av "järn i elden". Förutom att han ägde en stor kroppsstyrka var han mångkunnig och såg möjligheter till inkomster genom att kombinera den ena sysslan med den andra. Några åttatimmarsdagar var det således inte tal om i hans yrkesverksamma liv - utan här gällde arbete så länge man orkade på dagen. Och detta kunde också behövas, för tillsammans med hustrun Pernilla fick de tretton barn, varav tolv levde till vuxen ålder, - en stor familj att försörja! Vid intervju med kvarlevande barn kunde de också verifiera, att även om det ofta var fattigt saknades aldrig mat på bordet Sitt första hus byggde han vid Norrevångsvägen ungefär där den gamla idrottsplatsen nu ligger. Tomten omfattade c. a ett och ett halvt tunnland jord och här bedrev han ett litet jordbruk. Då det mesta av produkterna, som detta jordbruk producerade, fick gå till det egna stora hushållet, gällde det att skaffa de kontanter som behövdes från andra näringar.

Förutom att Sven i perioder arbetade inom tegelindustrin på Kvarnäs, drog han bl. a. betor hos bönderna, skarvade sten och utförde olika former av dagsverk när så erbjöds. Eftersom mjölet, som malts av den egna skörden, räckte till mer än det egna hushållet bakade
Sven också grovt bröd, som sedan såldes till grannar, övriga vänner och bekanta.
I samband med ett sådant bak tog huset fyr och brann ned. Sven lät då bygga ett nytt hus - lite längre upp på Wittzells backe - ett hundratal meter från det gamla.
Något som Sven tydligen tidigt kommit i kontakt med (kanske redan under sin uppväxt), var olika former av taktäckning. Han anlitades ofta till sådant arbete och började nu också själv tillverka såväl cementpannor som spånstickor. (Dessa takstickor gjordes vid en speciell "maskin" som driven av handkraft klöv träklabbarna i lagom tunna skivor). Fortfarande användes också vass som taktäckning i stor utsträckning. Framförallt vintertid - då sjön låg frusen - skar han och buntade vass, som han sedan sålde till sådana tak. (Bl.a. Fredrikdals Friluftsteater i Helsingborg är försedd med vasstak från Backa-Sven i Viby)!!

År 1922 sålde Sven huset på "Witzells backe" och flyttade in i ett nytt som han låtigt bygga c:a 500 meter längre österut än det han nu bodde i. Här fanns det också en areal att odla på. Denna utnyttjades mest till tobaksodling men även spritärter för leverans till konserv­fabriken odlades.
Även om barnen efter hand tidigt flyttade hemifrån, som brukligt var, blev det ganska trångt emellanåt i den lilla stugan. När under vissa perioder ett tiotal personer skulle bäddas ner varje kväll fick det ofta bli provisoriska lösningar på sängplatser. Bl.a hade Sven spikat ihop en låda som efter att den fyllts med nytt hö från granngården blev sängplats åt fyra utav barnen. Säkert trångt och säkert vaknade de också under natten utav grannen på andra sidan väggen, - hushållsgrisens - grymtningar.
Nu hade Sven också börjat med den verksamhet, som han skulle utveckla till en liten industri här i Viby - vassmattetillverkningen.
Från att ha börjat hemma vid köksbordet med att knyta vassmattor för hand, byggde han upp en liten länga och anskaffade en enkel vävmaskin som drevs manuellt. För att marknadsföra och visa prov på sina mattor kunde han färdas långväga på sin cykel och det omtalas att han i ett sådant ärende cyklade ända till Malmö.

De hemmavarande barnen fick tidigt hjälpa till med allehanda sysslor - så också med vass-mattetillverkningen. Inte minst fick pojkarna hjälpa till att hämta hem materialet till mattorna genom att hugga vass, vilket oftast skedde ute på sjöns is under vintern men även runt sjö­stranden på sommaren. I samband med skörden skulle vassen också grovsorteras och buntas vilket fordrade en viss färdighet, vilken pojkarna fick lära.
I slutet på 1930-talet brann fabriken ned. Men Sven var kvick att bygga upp en ny länga och installerade då också en ny halvautomatisk vävmaskin, tillverkad av Vibys egen uppfinnare - Gunnar Lager.
Då man i Tyskland utvecklat en betydligt snabbare maskin beställde Sven en ny sådan därifrån. Dessvärre hade kriget då börjat och svårigheter uppstod för tyskarna att genomföra leveransen. Men efter ett intensivt jobb av den tyska tillverkaren lyckades denne dock få affären snabbt avklarad och leveransen lyckligt genomförd, trots de besvärliga förhållanden som då var rådande.
För att visa sin tacksamhet för detta skickade Sven en rökad julskinka till tillverkaren - något som blev väldigt uppskattat då fläsk var en bristvara under dessa krigsår.

Med denna maskin blev vassmattetillverkningen snabbare och mera rationell och man kunde då också knyta till sig kunder som fordrade en större kvantitet för att täcka sitt behov. Som kund fick han nu flera skånska byggföretag t.ex. Bröderna Ekstrand i Malmö dit mäng­der av billaster med mattor rullade iväg under delar av 1940 - 1950-talet Även om den nya maskinen hade en stor kapacitet fick man ändå väva "dag och natt" för klara leveranskraven. Under denna period var det nämligen populärt att revetera husen, en metod där vassmattor erfordrades.
Förutom hela Hammarsjön, fick också såväl Ivösjön som Råbelövssjön leverera vass till fabriken i Norrevång under denna intensiva period Vid en inspektion av vassen på Ivösjöns is en iskall vinterdag med ett flertal minusgrader, hände det sig, att Sven föll genom isen och blev genomblöt från topp till tå. Han uppmanade sina pojkar att fortsätta arbetet - själv måste han ju åka hem. Han satte sig då på cykeln och cyklade!! - från Bromölla och hem trots att termometern visade på ett flertal frysgrader. När de oroliga pojkarna sedan kom hem stod han redan i fabriken - i full gång med att väva
Även om vassen med tiden fick ett allt mindre användningsområde, hade den en viss marknad så länge Sven drev sin fabrik. Och när Sven slutade med tillverkningen, med ålderns rätt, såldes maskinen till ett företag i Åmål, som fortfarande ägnade sig åt vassmattetillverkning.

I Backa-Sven såg vi en riktig kärngubbe - aldrig sjuk och alltid beredd att "kämpa för bröd­födan" åt sin stora familj. Visst var det vissa tidpunkter, då hans liv präglades av fattigdom men sin förnöjsamhet, stolthet och ärlighet kunde ingen ta från honom även i dessa perioder. Det handlades ofta "på bok" i affären (en viss sorts kredit) men skulden betalades alltid punkligt när inkomsterna kom. Bl.a var "tobakspengarna" en sådan inkomst som till stor del gick åt för att "reda upp bogen".
Det berättas, att inför en julhelg delade en välgörande organisation, via byns handlare ut en matkasse till lite fattigare familjer - framför allt de med en större barnaskara. "Backa-Svens" var en familj som man ämnade dela ut en sådan kasse till. När Sven skulle få sin kasse av handlaren, gav han honom dock kalla handen och med orden: Ge den till nån som behöver den! - visade han sin stolthet, trots att han säkerligen var en berättigad mottagare av gåvan.
Julen var något som Sven hade traditioner bundna till. T.ex. så varje julafton år efter år inhandlade han nya gardiner i affären till sitt lilla hus. Likaledes köpte han fotogen på julafton av lantbrukargrannen för att spruta huset för husbock - en viktig syssla som kanske vid övriga årets arbetsfyllda dagar, inte hanns med.
Sven var också aktiv inom kommunpolitiken under vissa perioder. Som socialdemokratisk ledamot stred han för sociala rättvisefrågor och ofta kunde han här höja rösten, när någon fråga som berörde orättvisor kom upp på dagordningen.
Nu är Backa-Sven borta sedan många år. - Endast någon månad efter att han och Pernilla på
ålderns höst flyttat till ålderdomshemmet i Fjälkinge dog Sven.
Kanske var det som en av hans söner sa: Han tålde inte sådant boende med alla de moderna
bekvämligheter som finns - då han varit utan de flesta av dessa under hela sitt liv!
En verklig profil gick då ur tiden. En profil, vars levnadshistoria ger en bild av en som hade
ordspråket "Bättre brödlös än rådlös" som sitt motto.

 

Sven-Arne Ström

 

 

Soldaten

John Falk

Oskar-Olle

Augusta i Kärret

Martin Wiberg

Karl Ström

Ängapågarna

Familjerna Sven Månsson och Sven Nyström

 

 

 

 

Startsidan