Dokumentation över vad som ”behandlades” vid station - södra delen av Viby by – vid byavandringen där den 20 maj 2003

”Stins” och guide vid denna byavandrings station nr 2 var Sven-Arne Ström

Tre grupper med 25–30 personer i varje samlades på parkeringsplatsen för

Kristianstad kommuns Utemuseum Hercules. Denna parkering är belägen mellan Falkagårdens ängsmarker och den s.k. Saisingavigen = (Sexingaviken - för att denna ursprungligen tillhört gården Viby nr 6).

 Utemuseum Hercules är det fjärde i Ekomuseum Kristianstads Vattenrike. Från parkeringsplatsen här leder en vandringsled fram via Saisingavigen till Utemuseet och därifrån vidare till dammarna nere vid Hercules.
Herculesområdet är också naturreservat och områdets stora värden hänger ihop med många bondegenerationers hävd av markerna med slåtter och bete här vid kanten av Hammarsjön. Se också faktauppgifterna nedan.
De stora vassarna i sjön och dammiljön från tegelbruksepoken ger också sin speciella karaktär åt detta naturreservat. Här häckar en av Vattenrikets stoltheter - den sällsynta rördrommen. Denna - vassens hemlighetsfulle invånare - är en fågel som man sällan ser men som man hör desto mer under vårens kvällar och morgnar. Dess läte går inte att ta fel på då det påminner om ljudet som framkallas när någon blåser i en tomflaska. Här i vassarna har också kärrhöksparet sedan flera år sitt bo och vi kunde också denna kväll från vår samlingsplats se dessa majestätiskt segla fram över vassarna sökande efter föda. På dessa fuktiga ängar häckar också grågäss och olika vadare och storken syns åter ofta här - långsamt spatserande i sitt sökande efter grodor och annat ätbart. Vid strandkanten och i dammarna trivs knölsvan och olika arter av änder som liksom sothöns och ett flertal övriga medlemmar av familjen vattenrallar har sina häckningsplatser här. Sävsångare och rörsångare häckar riktligt i vassarna och tillsammans med näktergalen, som mer håller till i buskagen vid strandkanten, bjuder de, de besökare som rör sig försiktigt längs vandringsstigen i detta naturvårdsområde, på en underbar serenad.  (Kom ihåg, att rörsångaren sjunger sävligt och sävsångaren sjunger rörigt, så känner ni lättare igen deras olika sånger).

Förutom att stanna för att pausa och njuta av miljön när man via den på ett flertal ställen spångade vandringsstigen kommer till Utemuseet kan man i detta fördjupa sina kunskaper både om floran och faunan, liksom om markhistorian och tegelbrukets historia.

Som synes berörde inte guiden den rika floran, som bevisligen finns inom detta naturvårdsområde, med några större ordalag.  Detta inte på något sätt på grund av tidsbrist – utan av den enkla anledningen att han besatt för lite kunskap i ämnet för att kunna förmedla något av värde till besökarnas öron! Han kunde dock hänvisa till den information som finns på anslagstavlan vid parkeringen – vilket de förstående byavandrarna utan vidare accepterade!

 Falkagården, som är den sydvästligaste gården i Viby by, är en gård med gamla anor av mångsidig jordbruksproduktion. De stora tobaksladorna, som med doft av röktorkad tobak står kvar än i dag, vittnar dock om att tobaksodlingen upptog en stor del av gårdens odlade arealen så länge sådan odling pågick här i Sverige. Från att tobaken enbart soltorkades under flertalet år kom tekniken med röktorkning – en teknik som Falkagården tog till sig på ett förhållandevis tidigt stadium. Inte minst tobaksodlingen men även arbetet med odlandet av andra produkter skapade sysselsättning en stor del av året för ett flertal av framförallt byns kvinnor. Dessa tillsammans med gårdens husbondfolk och drängar bildade det team som erfordrades för att driva dåtidens maskinfattiga men personalrika jordbruk.

I samband med byggandet av väg 118 under slutet av 1950-talet klövs den norra delen av ägorna och en del av marken ligger nu således andra sidan – från Falkagården räknat – om Åhusvägen. Annars är Falkagårdens gräns unik såtillvida att den bildar Gustav Adolfs församlingsgräns mot Rinkaby i öster och sträcker sig ända ned till skärningen av församlingsgränserna mot Åhus och Norra Åsum i söder. Numera är största delen av Falkagården tillhörig grannfastigheten – Brogården.

 Saisingavigen är en utmarksrest till Viby by med lång kontinuitet av betes- och slåtterhävd. Stora delar av ängarna är ganska fuktiga och översvämmas vid högvatten. Dessa ängar ingår numera i nedanstående naturvårdsområde och ingår här i den delen som benämns Viby äng. Fram till senare delen av 1800-talet tillhörde dessa ängar gården Viby nr 6 men efter en viss avstyckning från denna gård blev ängarna ett antal smålotter tillhörande de avstyckade fastigheterna i Viby by. Dessa fastighetsägare var också lite av ”småtorpare” och ägde någon ko och en och annan hushållsgris varför dessa ängsmarker trots deras litenhet var av stor betydelse för dem och deras djurhållning.

 Guidens resumé av aktiviteterna vid denna station ger vid hand, att trots hans bristande kunskaper om den rika floran i området, uppfattade han arrangemanget här nere i byns sydvästra del som uppskattat av engagerade deltagare.

Sven-Arne Ström

Naturvårdsplan - objekt

Byavandring Kvarnäs 30 maj 2002

Byavandring Station Fiket 30 maj 2002

Byavandring den 30 maj 2002 - Station Härfågeln

Byavandring

Viby by 20 maj 2003

Byavandring Domarringen

20 maj 2003