Viby i gamla tider   OM HANDELN I BYN       

 

Eric Liliequist

I Kristianstad fanns en kolonialgrossistfirma med gamla anor, Otto Werlins. I denna arbetade i sina unga år en herre vid namn August Liliequist, bördig från Kristianstad. Genom sitt arbete kom han i kontakt med en flicka i Norra Strö, Ida Westerlund, som drev en livsmedelsaffär där. De unga gifte sig och bosatte sig "på Norr" i Kristianstad. möjligen i det hus där nu Kippers är beläget. Efterhand fick August idén att skaffa egen affär. Han slutade sin anställning hos Otto Werlins, köpte en fastighet i närheten av Gustav Adolfs kyrka i Viby, där han startade en diverseaffär år 1899. Han drev så småningom ännu en affär i Håslöv, sedermera Algot Erikssons. Inom familjen fanns alltså under en tid tre affärer. Affären i Strö såldes och år 1927 övertogs affären i Håslöv av Algot Eriksson.

Ida och August Liliequist fick två barn. sonen Erik och dottern Elsa. Det blev då så, att Erik var den av de två. som stannade kvar i hemmet och under tiden arbetade sig in i affärsrörelsen. Det blev naturligt att han skulle övertaga rörelsen. Detta hände år 1927, då Erik var 27 år gammal. Samma år såldes affären i Håslöv och August drog sig tillbaka till andra uppgifter av bl.a. förtroendekaraktär.

Den gamla tidens "varuhus"

Jag har fått tillgång till en del handlingar från de första åren av August Liliequists affärsverksamhet. Den fråga man ställer sig är inte vad man kunde köpa i affären, utan snarare vad man inte kunde få tag på. I det rika arkivet hittar man exempel på priskuranter, räkningar, kvittenser av de mest skilda slag. Jag väljer här några exempel:

En priskurant för 1902 från Norrlins kardfabrik i Stockholm. Det handlade alltså om små behändiga kardor för hår, skägg och mustascher, men även för ull. Priset per dussin var mellan 2,50 och 4 kronor beroende på kvalitet. Från Forsbergs bryggeri- kvarn och tvättinrättning inköptes 100 kg veteflor (vetemjöl) för 23 kronor. Mårten Perssons Valskvarn sålde 1905 300 kg Alexandra, och 1400 kg mjöl nr 2 för sammanlagt 207 kronor.

Från tvål- och parfymfabriken Viola i Göteborg kom en räknig 1906 på 87 kronor för 323 kg  kristallsåpa fraktat på ångfartyg till Malmö.

Vem skulle idag inte gärna betalat 2.25 kr litern för cognac, eller l krona för en liter Absolut renat brännvin. Dessa priser gällde vid en leverans i oktober 1907 på järnväg till Viby från Spångens Gästgivaregård i Ljungbyhed.

Om man ville skaffa sig en halmhatt från Johan Peterson i Bengtsfors var priset för prima maskinpressade manshattar 15 kronor per hundra styck. Det var endast hos August Liliequist, som  man kunde köpa petroleum (olja) i Viby Amerikansk Standard While kostade ungefär 10 öre litern. Leveransen skedde från Malmö via Otto Werlins. De priser vi möter förefaller oerhört låga på de flesta varor, däremot kan det tyckas att priset för ett kilo smör om 2 kronor var högt. Priset togs ut av Rinkaby Mejeriförening. Året var 1908. De nämnda varorna utgör endast en liten del av det utbud, som de välsorterade lanthandlarna hade att erbjuda. Här har ju inte nämnts något om kol o koks, porslin, textilier. kläder, sytillbehör, spik, fotogen, salt sill. alla slags livsmedel och mycket annat.

Varutransporterna i en gången tid gick naturligtvis i ett annat tempo än vad, som gäller idag. Järnvägen hade sin givna plats, men varuhämtning i Kristianstad med häst och vagn hörde till vardagen

Man frågar sig gärna, hur alla de nämnda varuslagen kunde rymmas i de begränsade lagerutrymmen, som stod till buds. Längan hos Liliequist hade många prång och utrymmen där August och sedan Eric kunde förvara produkterna Eric tar över 1927 August hittade sin tillkommande i Strö, men Eric tog bilen och körde sina rundor, bl. a. till Gualöv. Där träffade han Vivan, som han förde med sig till Viby. När Eric träffade sin fru hade han under lång tid jobbat i affären hos sin far och var alltså väl insatt i den världens snårigheter.

August och Ida hade nu flyttat till Nybo, söder om Brogården och söder om järnvägen. I familjens enda kvarvarande affär huserade alltså nu Eric med hjälp av fru och efterhand i större eller mindre omfattning av de fem döttrarna, som familjen berikades med. Jag nämnde tidigare, att man kunde köpa olja hos August. Snart utökades detta till att gälla även bensin från pump. Här får vi också en inblick i Erics tidiga intresse för bilar. Han lär ha ställt sin tjänster till förfogande för handelrepresentanter, som saknade detta moderna färdmedel. Tjänstvilligheten togs enligt dotter Marianne även i anspråk för nattliga transporter till BB, inte bara för den egna familjen. Det är inte så många år sedan som man fundamentet för affärens bensinpump fanns kvar som minne av en svunnen service.

Behovet av hjälp i affären kunde tillgodoses på olika sätt. Elsa Stark, den egna dottern Elsa och Bror Karlsson från Norrevång svarade ofta för transporten av varor ut till kunder, som efterfrågade den hjälpen.

Krigstiden medförde för alla påfrestningar av skilda slag. Ransoneringar på många varor, ransoneringskort med ständiga kontroller, bensinstopp. militära rekvisitioner och annat gjorde väl inte vardagen lättare, vare sig för kunder eller handlare. Historierna kring detta är naturligtvis många. För en tjej (Marianne), som Fick ansvaret att leverera ransoneringskorten och glömmer dem på tåget, kunde naturligtvis ha önskat sig en mindre svettig dag, men det redde upp sig. På tal om tåget (l 11-tåget) kom dagens tidningar och post till Viby station, där den hämtades till affärerna för utdelning till kunder, som ofta kommit till sin butik i mycket god tid för att inte missa något av vikt  På så sätt kunde många hålla sig informerade. I brist på biltransporter kom bagare Larsson körande med bröd på sin flakcykel och Sölvesborgs grova förädlades under tranporten på järnväg.

Varje affär i byarna hade väl sin ganska trogna kundkrets bland dem, som bodde väl till i  förhållande till respektive handlare. Det var då naturligt att de boende kring kyrkan, Viby vik och Norrevång fanns bland kunderna hos Liliequists. Att Elna Fredriksson, Alma Stark, Ella Mårtensson och söner (en med gräddsnipa), skulle ha besvär med att ta sig till någon av de andra  bodarna hörde väl inte till vanligheterna. Genom trogna kunder, en driftig affärsägare med sinne för service, framåtanda och ett glatt humör gick det väl.

Nu till ett rart inslag. En del kunder i gångna tider satt på en mera blygsam gren sett ur ekonomisk synpunkt. När Eric hade sålt vad kunden ville ha kunde Vivan snabbt sticka fram och lämna en påse med lite av varje i till dem som levde under kärva villkor. "Där gick den förtjänsten" var Erics lilla kommentar.

 Nedläggning

Så småningom inträder den tid, som förde med sig de stora varuhusen och självbetjäning. Därmed inleds den ännu pågående processen med butiksdöd, såväl i stad som på landsbygd. Villkoren för den "lille" handlaren blir ofta ohållbara Kunderna blir bilburna och kan röra sig över stora avstånd, man lämnar byns handlare åt sitt öde. För Erics och Vivans del föll detta väl in då det ändå var dags för pension.

Den sista dagen år 1969 var säkert vemodsfull. men som någon sorts plåster överfördes verksamheten i Viby till den nya livsmedelshallen i Håslöv av Otto Werlins efterträdare alltså den firma där August Liliequist en gång arbetade.


 

Från Arne Svenssons anförande i Församlingshemmet den 3 september 2002

 

 

 

Nils Svensson

Algot Eriksson

Om handeln i Byn