VIBY i gamla tider 

 
 

 

 

Viby Likkistfabrik

Göte Hanssons dokumentation vid oktobersammankomsten 2005

 

1905-1925 Viby fabriker byggdes i början av 1900-talet under firmanamnet Nilsson och Hansson. Fabriken anlades på mark tillhörande Christianstad-Hässleholms Järnväg (CHJ) och bestod av en stor byggnad i två plan samt en brädgård, där inköpt virke lagrades. Virket kom med lastbil från Glimåkratrakten. I anslutning till brädgården fanns snickeri- och måleriverkstäder.

Virket sågades och hyvlades i lämpliga längder och spikades ihop till färdiga kistor. Därefter hamnade de i målarverkstaden, där färgsättning och målning skedde.

Kistorna levererades trävita, vit- och svartmålade eller betsade. Betsen var en blandningar av svagdricka och lämpligt färgämne. Efter färgsättning bars kistorna in i stora fabriksbyggnaden, där anställda sömmerskor tillverkade klädsel och svepning. Efterhand påbörjades tillverkning av kransstommar av boklöv och för detta ändamål annonserades efter kunnigt folk. En som svarade på en anställningsannons var Ernst Zweiniger i Tyskland. Han hade den nödvändiga kunskapen. I Tyskland hade man börjat tillverka konstgjorda blommor och preparera växter. Zweiniger lärde sig detta och med de nya yrkeskunskaperna fick han anställning 1913 och något år senare anställdes tre tyska flickor. En av flickorna hette Gertrud, som så småningom blev fru Ljungkvist.

 

Personalen fotograferad framför fabriken 1919

På fabriken var det vi denna tid jämnt mellan antalet anställda män och kvinnor, nämligen 19 resp. 22. På bilden från 1919 med samtliga anställda är det lätt att konstatera denna jämnhet. Den nya verksamheten med boklövskransar och konstgjorda blommor fick en så stor omfattning vid tiden för första världskriget, att lokalerna i Viby inte räckte till, varför AB Skånska Likkistfabriken (Hanséns begravningsbyrå) år 1919 byggde Maglehems Lövfabrik för preparering av växter, i första hand boklöv.

Fabriken i Viby hade vid samma tid börjat få svårigheter, man kan kalla det för dödsäsong, egentligen inget passande namn för en likkistfabrik, som i stället borde ha blomstrat. Dessutom utbröt en brand i fabriken 1924 – 1925.

1925 – 1929 Nyuppförande av fabriksbyggnader påbörjades på samma tomt, som fortfarande ägdes av CHJ. AB Svenska Likkistfabriker i Nybro uppförde nu två byggnader; en för snickeri och en för målning, klädseltillverkning, kontor och lager (där Mela Andréasson arbetade).
Tre personer; Sven Andréasson, Nils Svensson och Ernst Ljungkvist anställdes redan då
den första fabriken startade vid början av 1900-talet. Sven Mårtensson började sin bana
på likkistan år 1925. Sven Andréasson fortsätter som verkmästare och flera av personerna, som varit med om nybyggnaden, anställdes på nytt. I den nya fabriken kom tillverkningen av kistor att ske smidigare eftersom färdigt ämne kom från huvudfabriken i Nybro med lastbil. Samtidigt påbörjades tillverkningen av en rad nya modeller. De tidigare kistorna var helt släta utan några utsmyckningar.
 

1945 – 1952   Verner Molin från Nybro blev ny föreståndare1945.  Samtidigt byggdes östra flygeln om till bostad. Kontor och klädselavdelning inreds i västra flygeln.

En del personal byts ut. Fram till 1950 fanns Erik Strömberg kvar på målarsidan, medan Nils Svensson, Ernst Ljungkvist och Sven Mårtensson hängde med i fabrikens vidareutveckling.

1948 Nya medarbetare tillkommer. Målaravdelningen nyanställer Dag Persson, Göte Hansson och Karl-Axel Sjögren, något senare tillkom Nils Lind, Knut Tärnhäll, Stig Svensson och Hasse Karlsson. Nya metoder; ådring och specialboning förnyar färgsättningen och svagdrickat ersätts med kärnmjölk..

1950  På klädesavdelningen hittar vi nu Ester Hansson och Selma Persson. På lagersidan finns Knut Tärnhäll, som emballerar och packar kistorna i prydliga paket, som via transportkärra med plats för två kistor rullas bort till järnvägsmagasinet för avfärd med halvnio-tåget. Lageravdelningen packar även beställningskistor för lastning på en järnvägsvagn, som parkerats utanför lastbryggan.

1952 Fabriken får en ny föreståndare i Sten Persson, som tar över efter Molin. Två år senare blir Anna-Lisa Ström ny medarbetare på klädessidan. Några år senare slutar Knut Tärnhäll och ersätts av Bonde Persson. Ytterligare en tid senare provar Åke Hansson och Jan "Pigge" Sköld på inom yrket. Åke blir sprutmålare och "Pigge" jobbar med spackling och slipning.

Man får en del nya tekniska hjälpmedel som slipmaskiner och vagnar för transport av kistorna, en tryckluftsbock, höj- och sänkbar för sprutmålare.  En skena i taket för sprutbox och lasering underlättar arbetet betydligt.

Transporten på järnväg ombesörjes av Statens Järnvägar som tidigare fram till 1960, då Axelssons Åkeri övertar transporterna, vilket blev en fördel för kunderna då varan kommer direkt hem till butiken

1965 - 1966 Det meddelas att firman skall upphöra, man tänker öppna ett lager i Eslöv dit tillräckligt med kistor för att täcka skånedistriktet skall transporteras från fabrik i Nybro. Året efter blir Sten Persson lagerchef och Stig Svensson utlastare.

Personal 1958 – 1966 I snickarverkstaden fanns Ernst Ljungkvist och Sven Mårtensson, Nils Svensson gick i pension 1959 och efter honom kom Gösta Persson. I målarverkstaden jobbar Hasse Karlsson som sprutmålare, Nils Lind slipar och spacklar medan Göte Hansson arbetar med specialboning och lasering. På lagret och med emballering har vi Stig Svensson.

Slutet År 1966 får fabriken en ny ägare, Winkvist, som skulle börja med tralltillverkning. Härav blev det emellertid ingenting.

Fabriken slutliga öde blev att den fattade eld och förstördes vid slutet av 1970-talet.

Ett par noteringar

De kistor, som levererades av fabriken i Viby höll en oerhört hög kvalitet. En representant för en österlenfirma kom till Viby enkom för att med egna ögon se, hur man kunde uppnå så fantastiskt resultat vid tillverkningen. Detta gällde såväl trä som klädsel. Reklamationer har aldrig förekommit vad gäller kvalitén.

Vid fabriken tillverkades också kistor åt judiska beställare. En "judekista" skulle levereras i obehandlat trä. Spackel och färg var bannlysta och man fick inte använda spik, kistorna måste sammanfogas med träpluggar. Beställarnas kontroll av dessa regler var mycket noggrann. Såväl kistorna som locken genomborrades i visst mönster, så att öppna hål fanns runt om av något skäl inom judendomen. Vid ett tillfälle bättrade man en skavank med sågspån och spackel. Detta upptäckte kunden direkt. Då blev det reklamation, som följdes av att en kontrollant från beställaren skickades ut till Viby.

Göte Hansson i tidsenlig arbetsmundering med livremmen knäppt i ryggen.

Ester Hansson och Anna-Lisa Ström vid en paus i arbetet