Håslöv Nr. 11 1A mt var ursprungligen frälsegård under Trolle-Ljungby och
brukades av landbon Sven Tuasson. Före Laga skifte 1834 var gårdens läge
vid den östra sidan av "Bred-gata", strax söder om nuvarande Bostället.
(Se ovan samt tegskifteskarta 1765).
Frälsegårdsbönderna hade plikt på sig att
utföra dagsverken på huvudgodset som en del i arrendeöverkommelsen.
Åtaganden tvingade frälsebonden och hans drängar att vara på godset vid de
lämpligaste tidpunkterna för sådd och skörd. Mycket tid gick åt för
transport till och från godset på dåliga vägar. Även redskap skulle
medföras och ibland då väderleken satte stopp för arbetet blev det en helt
förlorad dag. Detta system kallat "hoveri" resulterade i att skötsel och
underhåll blev försummat på gården hemmavid. I historieböcker återges ofta
en bild på Mossagårdens hästskjuts på väg hem efter arbetet på Ljungby
Gods.
Friköp Från Trolle Ljungby
Genom en jordreform 1789 under Gustav III regeringstid blev det tillåtet
för ofrälse att förvärva s.k. "frälsegårdar". Friköp av kronohemman blev
också möjligt. Kungen fick igengäld stöd av bondeståndet för att bli
enväldig. Självägande skattebönder var ett fåtal under lång tid men
plötsligt kunde man köpa sina gårdar till förmånliga villkor. Egentligen
betalades bara några års avråd i slutet av 1700-talet för den fullständiga
äganderätten. I protokoll från storskiftet 1799 i Håslövs By står Prosten
Måns Olsson från Hjärnarp som ägare till Håslöv Nr.11,13,17. De flesta av
de andra bönderna i byn var kronoskattebönder, vilket innebar att de
friköpt sina gårdar. Måns företräddes vid första sammanträdet av landborna
Sven Tuasson och Mickael Svensson. Sven Tuasson var förmodligen "åbo" på
Nr. 11 men ägde också halva Nr. 16 genom sitt giftermål med Anna
Hansdotter. Mickel var åbo på Nr. 13 och dessutom Kronoförman, vilket
innebar att han var något mer än Fjärdingsman.
Åbo-Rusthållare-Indelningsverket
Benämningen "åbo" hade den som stod skriven som brukare för en gård i ett
byalag. Detta gällde även för en arrendator eller landbo. I
husförhörslängden fanns alltid upptagen en åbo för varje gård, därefter
hans familjemedlemmar samt pigor och drängar. Under fastighetens nummer
var även de husmän med familjer upptagna som bodde med eget hushåll. De
tidigaste kartorna och jordrevningsprotokollen visar tyvärr sällan var
husen eller torpen låg. Gårdarna var satta i mantal för att fördela
grundskatter och kartorna var gjorda för detta ändamål. En "hel" gård var
en gård på ett mantal.
En landbo under en frälsegård betalade avråd till ägaren och var befriad
från grundskatt till kronan. Betalningen skedde i regel med produkter
såsom spannmål, vilket var lätt att transportera. Kontanta pengar förekom
sällan. Statusmässigt ansågs arrendesystemet under lång tid likvärdigt med
att vara självägande bonde. Detta gällde i varje fall för en kronobonde
som dessutom kunde vara rusthållare. Man slapp att betala grundskatt i
utbyte mot att delta i "indelningsverket" såsom rusthållare
Rusthållare skulle ansvara för underhållet av en dragon med torp med
utrustning. Om gården var mindre kunde flera gårdar dela på ansvaret. I
Håslöv fanns det två dragontorp varav det ena ännu finns kvar på
Kvarnäsvägen 6. Rustnings-skyldigheten till detta tillhörde Nr. 1,5 och 9,
medan det andra torpet tillhörde Nr.15. Efter laga skifte 1834 kom torpet
till Nr.15 att ligga på planen för Nr. 16, där Johannehems slottsliknande
byggnad i dag ligger. Andra bönder i byn ingick i "indelningsverket" med
skyldighet att hålla kronohästar på gården. Ängarna vid sjön vara viktiga
som betesmarker och hästskor av skiftande storlek kan än i dag plöjas upp
på de utdikade markerna.
Indelningshavaren hade militär grad och bodde på Bostället. Den vita
byggnaden, vilken idag hyrs ut som bostad, uppfördes av Qvartermästaren
Wiberg 1781. Impulserna till förbättringar med ny teknik hade svårt att nå
fram på landsbygden, men fick ibland hjälp av någon lantbruksintresserad
militär.
Talmannen Nils Svensson Håslöv nr.15
Nils Svensson från Håslöv Nr. 13 blev "åbo" på Håslöv nr.15 efter att ha
gift sig med Nilla. Måns var en äldre bror till Nilla och som blivit
präst. Nils var riksdagsman för Gärds och Willands härad under flera år.
Han var även talman för Bondeståndet under 1778 års riksdag. Med hjälp
från sin svåger Nils övertog prosten Måns ett pastorat i Hjärnarp. Som en
gentjänst skänkte Måns sina nyförvärvade gårdar Nr. 11,13,17 till
systerdottern Kersti. Någon förklaring till prostens goda kassa är ej känt
men det har antytts att denna har kommit plötsligt. Vågar man gissa att
Nils Svenssons vitt omskrivna förslagenhet haft en roll i händelsen.
Vistelserna i Stockholm gav honom rika möjligheter att odla sina
sällskapstalanger. I det rådande korrumperade övre skiktet bland rikets
statstjänare förekom gentjänster från den som hade rätta kontakter. Adelns
och frälseståndets agg till Nils Svensson är vitt omskrivet. Till stor del
berodde detta på Nils Svenssons och bondeståndets eftergifter i kungens
kamp om enväldet. Ofta gick det ut över adelns förmåner till gagn för
bondeklassen. Han blev vid 1789 års riksdag fråntagen sin roll som talman
men fick behålla sitt arvode.
Storskifte 1801
Den ursprungliga ansökan om storskifte för Håslöv By inlämnades av
Quartermästaren och IndelningshafVaren Wiberg på Corpralsbostället.
Häftigt motstånd gjordes av övriga byamän vid första sammanträdet som
hölls den 15 okt. 1799. Dessa enkla bönder övertygades så småningom inför
hot om att hamna vid tingsrätten angående deras egna tolkningar av
lagtexten. Vid slutprotokollet från storskiftet företrädde Nils Svensson
Nr. 11,13,15 o 17 på totalt två mt. Av detta historiska material kan
utläsas att Nils Svensson haft en betydande roll. När underteckningen
skedde hade han fatt igenom sitt krav på enskifte. Det innebar att han
samlade alla de tegar han rådde över till ett stort sammanhängande område
i varje vång. Resultatet blev troligen också att Sven Tuasson fick lämna
sitt Arrende på Nr. 11. Byn hade från början bara två vångar och
tvåsädesbruk tillämpades. Byggnaderna blev dock kvar på sina ursprungliga
platser i byn trots att möjlighet till utbrytning vid denna tidpunkt var
tillåtet.
Laga Skifte 1834
Rationaliseringen och fördelarna med sammanhängande ägoskiften hade visat
sig uppenbara för alla. Motståndet att behöva lämna bygemenskapen
förbyttes i en ny entrepenörsanda hos de bönder som såg nya möjligheter i
att själv bestämma över sådd- och skördetidpunkter. Utflyttningen från byn
underlättades genom kontantbidrag från kronan samt odlingsbidrag från de
kvarboende. Arbetskraften var billig eftersom folkmängden hade ökat.
Reformen var en nyttig injektion i det statiska bysamhället.
Sysselsättningsgraden ökade genom
att fler kom i arbete med bygge och dränering. Den gamla raden av gatuhus
längs norra delen av Bred-gata påminner om tiden och behovet av nya
bostäder utanför gårdstomterna.
Laga Skiftet i Håslöv blev genomfört i Håslövs by utan stridigheter. Nr.
11 flyttades till Hammarsgränsen från Björkhaga till Hammarsjön. (Se karta
Laga Skifte)
Odlingsbidrag beviljades endast till en av gårdarna i byn. Övriga i
byalaget skulle under ett antal år bidra med spannmål för att kompensera
de olägenheter och skördebortfall som utflyttningen till nybruten mark
förorsakat. Den bidragsberättigade gården Nr. l 1/8 mt. ägdes av Mårten
Eriksson. Han ägde också Nr.8 1A mt i Viby mera känd som Falkagården.
Denna gård hade liksom många andra råkat ut för hemmansklyvning efter att
det blivit tillåtet i en förordning. Kraven på gårdsstorlek var att en
familj med tillhörande tjänstefolk skulle kunna försörja sig. Är det någon
som känner igen formuleringen i den jordbruks-politiska målsättningen
redan från dennna tiden? För Nr. 11 1/2 mt. svarade Löjtn. Lindahl genom
sitt giftermål med Carolina. Hon var dotter till Kersti och Dir. J.
Pettersson, Stockholm. De hade träffats då han tidigare var inspektor på
Karsholms Gods. Löjtnanten begärde sin areal på Illes-åkraskiftet,
Lundaängarna och hade ingen erinran mot att bli utflyttad. Hans planer
var att sälja på auktion så fort som möjligt. Det fastställda
utflyttningsbidraget för Håslöv Nr. 11 blev det lägsta av alla utflyttade,
vilket tyder på att byggnaderna varit av ringa värde.
Håslöv 11:2
Fjärdingsman Per Mickelsson köpte 2 lotter på auktion 1834 vid norra sidan
av ägofiguren som bildats vid Laga Skifte.
Per kom från frälse-hemmanet Håslöv Nr. 13 och var gift med Bengta
Nilsdotter. Han var son till landbon Mickael Svensson, som biträdde Måns
Olsson vid första sammanträdet för storskiftet 1799. Per var också brorson
till talmannen Nils Svensson. Nils föräldrar var Sven Mickelsson och Elna
Larsdotter från Håslöv Nr. 13. Mickel och Nils var dock bara halvbröder
eftersom Sven gift om sig efter Nils moders död.
Gården Nr. 13 ägdes efter arvsskifte från Kersti Pettersson dödsbo av
sonen Elde. Per Mickelsson var åbo på gården och hade sin far Mickael som
"inhysning". Han var också fjärdingsman. Det var för övrigt vanligt
förekommande att någon av bondsönerna i byn hade förtroendet att inneha
denna post. Vid Laga Skifte blev det bestämt att också Nr. 13 skulle
flyttas ut. Elde Pettersson, som bodde i Stockholm, accepterade att jorden
lades ut på "tvenne" ställen.
Per passade på och köpte lotterna på Nr. 11. Byggnader uppfördes strax
efter auktionen och gamle Mickael fick följa med till det nya stället.
Jordarten beskrevs som sandmylla på lerbotten. Detta gällde dock bara
ungefär halva arealen men som
senare visade sig vara väl lämpad för
grönsaksodling. Resten av arealen var prima vetejord.
Sven Persson tar
över
Per Mickaelsson får en tidig död 1837, endast 41 år gammal. Han
efterlämnar Bengta och sonen Sven, som vid sin fars bortgång är 13 år.
Bengta får klara skötseln med hjälp av dräng och daglönare tills Per blir
gammal nog att ta över. Sven gifter sig med Hanna Mårtensdotter från
Rinkaby och tillsammans får de fyra barn. Äldst är dottern Karna. Hennes
tre yngre bröder lämnar gården för att hitta bättre utkomst i andra yrken.
Gården var nog redan nu för liten som ett fullständigt lantbruk. Kanske
var det fel att tillåta avstyckning i dessa mindre lotter.
Karna gifter sig med Nils Nilsson från Nosaby
Nils och Karna har gift sig 1879 och köper gården 1881. De köper även ett
skifte på "holmarna" från Håslöv Nr.13. Ängsmarkerna var viktiga för att
hålla djuren med hö. Sven och Hanna byggde sig undantag (Ottos). Nils
finansierar utökningen av hemmanet med ett lån av Sven Åkesson i Viby på
3000 kr. Banken var kanske bättre informerad om framtiden än Nils. Det var
risker med en nystartad bonde på en liten gård. Lantbruket hade upplevt en
högkonjuktur under några år och flera bönder i socknen står sig gott och
kan låna ut pengar. Plötsligt blir det konkurrens från importerad
amerikansk spannmål. Det var tullfri införsel och nya större båtar med
propellerdrift kunde frakta billig spannmål tvärs över Atlanten. Nils
kompletterar sina inkomster genom att vara vagnmakare. På den lilla gården
var det ej möjligt att utöka djurskötseln. Under
tiden utökas familjen med en stor skara barn. Ingen vill dock bli
lantbrukare utan
flera av de äldre bröderna väljer att ta arbete som snickaregesäller.
Martin följer
sin far i spåret och tar över vagnmakeriet, men avlider redan 32 år
gammal.
Lantmäteriförrättning 1883 (se karta)
Vid auktionen 1834 hade de olika lotterna sålts efter mantalsberäkning
varför en lantmäteriförrättning skedde 1883 (se karta). Troligen var det bygget av
järnvägen till Åhus och behovet av ett grustag på Håslöv Nr 11:7 som
påkallade
en förrättning. Tegelbruken var i full gång och Nils Persson Håslöv Nr.2 i
Kvarnäs hade köpt 11:11 som låg granne. Även andra ägarbyte hade skett på
övriga lotter.
Laga Skifte av Holmarna. Planer finns att invalla
Nils var ålderman vid delningen av Holmarna med "upplandningar" 1887 och
trodde kanske liksom övriga bönder i byn att en invallning kunde ske och
ge
större arealer att odla. Han tröttnar dock till sist på sitt jordbruk och
förlitar sig
på vagnmakeriet. Invallningen blev aldrig av trots nya planer under
1950-talet.
Nils Nilsson arrenderar ut till Anders Nilsson
Anders Nilsson från Rörum flyttar till Håslöv 1898. Han kommer närmast
från
Skepparslöv med familj och fyra barn. Arealerna är väl lämpade och mer än
tillräckliga för att odla grönsaker på friland. Han titulerar sig
trädgårdsmästare
och har troligen lärt sig odling i någon av godsens trädgårdar.
Anders Larsson efterträder Anders Nilsson
När Anders Larsson haft gården på arrende i ett antal år köper han gården
1918.
Det stora kriget har just tagit slut Han bygger nya växthus. Att bygga som
arrendator var omöjligt, men nu spände han sin båge efter några goda år
under
kriget. Branschen kan ju vara lönsam när det är brist på livsmedel. Enligt
uppgift
gjorde Johan Svensson (Hörnhem) sina första erfarenheter hos Anders innan
han
startade sin egen odling 1927.
Lindblads trädgårdsmästeri
Olof Lindblad köper Håslöv 11:2
av Anders Larsson 1921
Anledningen till Anders försäljning av trädgården redan 1921 har ej
klarlagts, men krisen i världsekonomin drabbade även Sverige. Lantbruket
hade stora problem under hela 1920-talet och många fick ge upp sina
gårdar. Ideliga regeringskriser gav upphov till osäkerhet och arbetslöshet
för stora grupper. Den berömda "kohandeln" 1933 skulle så småningom ge
garanterade priser och avsättning för lantbruket. På trädgårdsprodukter
var det dock marknaden för dagen som gällde.
Olof Håkansson Lindblad var född i Håkanryd, Ivetofta socken och gift med
Anna Persson. Anna var från samma socken och kanske träffades de under
konfirmationsundervisningen. Olof startade sin trädgårdsbana som
trädgårdselev på Årups Gods under Trolle Ljungby. Efter studier och
praktik på Amager i Danmark kom han till Salt-källans trädgård i Bohuslän.
Giftemål och barn tillkom under denna tid vartefter familjen flyttade till
Hyby Gods utanför Malmö. Trädgården med växthus var ledig för arrende.
Godsen bedrev i regel en trädgård med både blommor och grönsaker på
friland och i växthus. För att i början varit till eget behov inom godset
utvecklades denna verksamhet till försäljning allt eftersom marknaden i
större städer växte. Vid denna tidpunkt var det försäljning genom
torghandel som bedrevs. Infrastrukturen med grossister och flera led i
kedjan skulle dröja länge. Prisbildningen skedde på en verkligt fri
marknad där tillgång och efterfrågan skiftade under dagens lopp. Olofs köp
av egen trädgård i Håslöv berodde kanske på närheten till födelseorten. En
viktig faktor kan också ha varit att närmsta granne strax utanför
bygränsen mot Hammar var släkt till Olof. Tillfället var självklart
lockande med nya växthus och dessutom en lämplig odlingsplats för
frilandsgrönsaker. Byn har alltid varit känd för sin tidighet på våren.
Möjlighet till odling av primörer värdesattes högt eftersom import av
grönsaker var en ovanlig företeelse. Närheten till Kristianstad och Åhus
hade självklart stor betydelse för avsättningen av de odlade produkterna.
Länsresidensstaden med regementena var redan på den tiden känd som en stor
handelsstad. Den omgivande landsbygden fick efterhand också en ökad
betydelse allt eftersom kommunikationer och välfärd ökade. Blommor odlades
men även gurka och tomater. Tekniken i gurkodlingen innebar att man fick
byta jord varje år för att minimera sjukdomsangrepp och ohyra. I
gurkbädden blandades jord och naturlig gödsel för att sedan leverera
näring under hela säsongen. Det kan nog jämföras med det man idag kallar
ekologisk odling.
|
