VIBY i gamla tider                                                                                    Om trädgårdsmästerier i byn


Lindblads Trädgårdsmästeri  -  Historik


Håslöv Nr. 11 1A mt var ursprungligen frälsegård under Trolle-Ljungby och brukades av landbon Sven Tuasson. Före Laga skifte 1834 var gårdens läge vid den östra sidan av "Bred-gata", strax söder om nuvarande Bostället. (Se ovan samt tegskifteskarta 1765).

Frälsegårdsbönderna hade plikt på sig att utföra dagsverken på huvudgodset som en del i arrendeöverkommelsen. Åtaganden tvingade frälsebonden och hans drängar att vara på godset vid de lämpligaste tidpunkterna för sådd och skörd. Mycket tid gick åt för transport till och från godset på dåliga vägar. Även redskap skulle medföras och ibland då väderleken satte stopp för arbetet blev det en helt förlorad dag. Detta system kallat "hoveri" resulterade i att skötsel och underhåll blev försummat på gården hemmavid. I historieböcker återges ofta en bild på Mossagårdens hästskjuts på väg hem efter arbetet på Ljungby Gods.

Friköp Från Trolle Ljungby
Genom en jordreform 1789 under Gustav III regeringstid blev det tillåtet för ofrälse att förvärva s.k. "frälsegårdar". Friköp av kronohemman blev också möjligt. Kungen fick igengäld stöd av bondeståndet för att bli enväldig. Självägande skattebönder var ett fåtal under lång tid men plötsligt kunde man köpa sina gårdar till förmånliga villkor. Egentligen betalades bara några års avråd i slutet av 1700-talet för den fullständiga äganderätten. I protokoll från storskiftet 1799 i Håslövs By står Prosten Måns Olsson från Hjärnarp som ägare till Håslöv Nr.11,13,17. De flesta av de andra bönderna i byn var kronoskattebönder, vilket innebar att de friköpt sina gårdar. Måns företräddes vid första sammanträdet av landborna Sven Tuasson och Mickael Svensson. Sven Tuasson var förmodligen "åbo" på Nr. 11 men ägde också halva Nr. 16 genom sitt giftermål med Anna Hansdotter. Mickel var åbo på Nr. 13 och dessutom Kronoförman, vilket innebar att han var något mer än Fjärdingsman.

Åbo-Rusthållare-Indelningsverket
Benämningen "åbo" hade den som stod skriven som brukare för en gård i ett byalag. Detta gällde även för en arrendator eller landbo. I husförhörslängden fanns alltid upptagen en åbo för varje gård, därefter hans familjemedlemmar samt pigor och drängar. Under fastighetens nummer var även de husmän med familjer upptagna som bodde med eget hushåll. De tidigaste kartorna och jordrevningsprotokollen visar tyvärr sällan var husen eller torpen låg. Gårdarna var satta i mantal för att fördela grundskatter och kartorna var gjorda för detta ändamål. En "hel" gård var en gård på ett mantal.
En landbo under en frälsegård betalade avråd till ägaren och var befriad från grundskatt till kronan. Betalningen skedde i regel med produkter såsom spannmål, vilket var lätt att transportera. Kontanta pengar förekom sällan. Statusmässigt ansågs arrendesystemet under lång tid likvärdigt med att vara självägande bonde. Detta gällde i varje fall för en kronobonde som dessutom kunde vara rusthållare. Man slapp att betala grundskatt i utbyte mot att delta i "indelningsverket" såsom rusthållare
Rusthållare skulle ansvara för underhållet av en dragon med torp med utrustning. Om gården var mindre kunde flera gårdar dela på ansvaret. I Håslöv fanns det två dragontorp varav det ena ännu finns kvar på Kvarnäsvägen 6. Rustnings-skyldigheten till detta tillhörde Nr. 1,5 och 9, medan det andra torpet tillhörde Nr.15. Efter laga skifte 1834 kom torpet till Nr.15 att ligga på planen för Nr. 16, där Johannehems slottsliknande byggnad i dag ligger. Andra bönder i byn ingick i "indelningsverket" med skyldighet att hålla kronohästar på gården. Ängarna vid sjön vara viktiga som betesmarker och hästskor av skiftande storlek kan än i dag plöjas upp på de utdikade markerna.
Indelningshavaren hade militär grad och bodde på Bostället. Den vita byggnaden, vilken idag hyrs ut som bostad, uppfördes av Qvartermästaren
Wiberg 1781. Impulserna till förbättringar med ny teknik hade svårt att nå fram på landsbygden, men fick ibland hjälp av någon lantbruksintresserad militär.

Talmannen Nils Svensson Håslöv nr.15
Nils Svensson från Håslöv Nr. 13 blev "åbo" på Håslöv nr.15 efter att ha gift sig med Nilla. Måns var en äldre bror till Nilla och som blivit präst. Nils var riksdagsman för Gärds och Willands härad under flera år. Han var även talman för Bondeståndet under 1778 års riksdag. Med hjälp från sin svåger Nils övertog prosten Måns ett pastorat i Hjärnarp. Som en gentjänst skänkte Måns sina nyförvärvade gårdar Nr. 11,13,17 till systerdottern Kersti. Någon förklaring till prostens goda kassa är ej känt men det har antytts att denna har kommit plötsligt. Vågar man gissa att Nils Svenssons vitt omskrivna förslagenhet haft en roll i händelsen. Vistelserna i Stockholm gav honom rika möjligheter att odla sina sällskapstalanger. I det rådande korrumperade övre skiktet bland rikets statstjänare förekom gentjänster från den som hade rätta kontakter. Adelns och frälseståndets agg till Nils Svensson är vitt omskrivet. Till stor del berodde detta på Nils Svenssons och bondeståndets eftergifter i kungens kamp om enväldet. Ofta gick det ut över adelns förmåner till gagn för bondeklassen. Han blev vid 1789 års riksdag fråntagen sin roll som talman men fick behålla sitt arvode.

Storskifte 1801
Den ursprungliga ansökan om storskifte för Håslöv By inlämnades av Quartermästaren och IndelningshafVaren Wiberg på Corpralsbostället. Häftigt motstånd gjordes av övriga byamän vid första sammanträdet som hölls den 15 okt. 1799. Dessa enkla bönder övertygades så småningom inför hot om att hamna vid tingsrätten angående deras egna tolkningar av lagtexten. Vid slutprotokollet från storskiftet företrädde Nils Svensson Nr. 11,13,15 o 17 på totalt två mt. Av detta historiska material kan utläsas att Nils Svensson haft en betydande roll. När underteckningen skedde hade han fatt igenom sitt krav på enskifte. Det innebar att han samlade alla de tegar han rådde över till ett stort sammanhängande område i varje vång. Resultatet blev troligen också att Sven Tuasson fick lämna sitt Arrende på Nr. 11. Byn hade från början bara två vångar och tvåsädesbruk tillämpades. Byggnaderna blev dock kvar på sina ursprungliga platser i byn trots att möjlighet till utbrytning vid denna tidpunkt var tillåtet.

Laga Skifte 1834
Rationaliseringen och fördelarna med sammanhängande ägoskiften hade visat sig uppenbara för alla. Motståndet att behöva lämna bygemenskapen förbyttes i en ny entrepenörsanda hos de bönder som såg nya möjligheter i att själv bestämma över sådd- och skördetidpunkter. Utflyttningen från byn underlättades genom kontantbidrag från kronan samt odlingsbidrag från de kvarboende. Arbetskraften var billig eftersom folkmängden hade ökat. Reformen var en nyttig injektion i det statiska bysamhället. Sysselsättningsgraden ökade genom

att fler kom i arbete med bygge och dränering. Den gamla raden av gatuhus längs norra delen av Bred-gata påminner om tiden och behovet av nya bostäder utanför gårdstomterna.
Laga Skiftet i Håslöv blev genomfört i Håslövs by utan stridigheter. Nr. 11 flyttades till Hammarsgränsen från Björkhaga till Hammarsjön. (Se karta Laga Skifte)
Odlingsbidrag beviljades endast till en av gårdarna i byn. Övriga i byalaget skulle under ett antal år bidra med spannmål för att kompensera de olägenheter och skördebortfall som utflyttningen till nybruten mark förorsakat. Den bidragsberättigade gården Nr. l 1/8 mt. ägdes av Mårten Eriksson. Han ägde också Nr.8 1A mt i Viby mera känd som Falkagården. Denna gård hade liksom många andra råkat ut för hemmansklyvning efter att det blivit tillåtet i en förordning. Kraven på gårdsstorlek var att en familj med tillhörande tjänstefolk skulle kunna försörja sig. Är det någon som känner igen formuleringen i den jordbruks-politiska målsättningen redan från dennna tiden? För Nr. 11 1/2 mt. svarade Löjtn. Lindahl genom sitt giftermål med Carolina. Hon var dotter till Kersti och Dir. J. Pettersson, Stockholm. De hade träffats då han tidigare var inspektor på Karsholms Gods. Löjtnanten begärde sin areal på Illes-åkraskiftet, Lundaängarna och hade ingen erinran mot att bli utflyttad. Hans planer var att sälja på auktion så fort som möjligt. Det fastställda utflyttningsbidraget för Håslöv Nr. 11 blev det lägsta av alla utflyttade, vilket tyder på att byggnaderna varit av ringa värde.

Håslöv 11:2
Fjärdingsman Per Mickelsson köpte 2 lotter på auktion 1834 vid norra sidan av ägofiguren som bildats vid Laga Skifte.
Per kom från frälse-hemmanet Håslöv Nr. 13 och var gift med Bengta Nilsdotter. Han var son till landbon Mickael Svensson, som biträdde Måns Olsson vid första sammanträdet för storskiftet 1799. Per var också brorson till talmannen Nils Svensson. Nils föräldrar var Sven Mickelsson och Elna Larsdotter från Håslöv Nr. 13. Mickel och Nils var dock bara halvbröder eftersom Sven gift om sig efter Nils moders död.
Gården Nr. 13 ägdes efter arvsskifte från Kersti Pettersson dödsbo av sonen Elde. Per Mickelsson var åbo på gården och hade sin far Mickael som "inhysning". Han var också fjärdingsman. Det var för övrigt vanligt förekommande att någon av bondsönerna i byn hade förtroendet att inneha denna post. Vid Laga Skifte blev det bestämt att också Nr. 13 skulle flyttas ut. Elde Pettersson, som bodde i Stockholm, accepterade att jorden lades ut på "tvenne" ställen.
Per passade på och köpte lotterna på Nr. 11. Byggnader uppfördes strax efter auktionen och gamle Mickael fick följa med till det nya stället. Jordarten beskrevs som sandmylla på lerbotten. Detta gällde dock bara ungefär halva arealen men som
senare visade sig vara väl lämpad för grönsaksodling. Resten av arealen var prima vetejord.

Sven Persson tar över
Per Mickaelsson får en tidig död 1837, endast 41 år gammal. Han efterlämnar Bengta och sonen Sven, som vid sin fars bortgång är 13 år. Bengta får klara skötseln med hjälp av dräng och daglönare tills Per blir gammal nog att ta över. Sven gifter sig med Hanna Mårtensdotter från Rinkaby och tillsammans får de fyra barn. Äldst är dottern Karna. Hennes tre yngre bröder lämnar gården för att hitta bättre utkomst i andra yrken. Gården var nog redan nu för liten som ett fullständigt lantbruk. Kanske var det fel att tillåta avstyckning i dessa mindre lotter.

Karna gifter sig med Nils Nilsson från Nosaby
Nils och Karna har gift sig 1879 och köper gården 1881. De köper även ett skifte på "holmarna" från Håslöv Nr.13. Ängsmarkerna var viktiga för att hålla djuren med hö. Sven och Hanna byggde sig undantag (Ottos). Nils finansierar utökningen av hemmanet med ett lån av Sven Åkesson i Viby på 3000 kr. Banken var kanske bättre informerad om framtiden än Nils. Det var risker med en nystartad bonde på en liten gård. Lantbruket hade upplevt en högkonjuktur under några år och flera bönder i socknen står sig gott och kan låna ut pengar. Plötsligt blir det konkurrens från importerad amerikansk spannmål. Det var tullfri införsel och nya större båtar med propellerdrift kunde frakta billig spannmål tvärs över Atlanten. Nils kompletterar sina inkomster genom att vara vagnmakare. På den lilla gården var det ej möjligt att utöka djurskötseln. Under tiden utökas familjen med en stor skara barn. Ingen vill dock bli lantbrukare utan flera av de äldre bröderna väljer att ta arbete som snickaregesäller. Martin följer sin far i spåret och tar över vagnmakeriet, men avlider redan 32 år gammal.
Lantmäteriförrättning 1883 (se karta)
Vid auktionen 1834 hade de olika lotterna sålts efter mantalsberäkning varför en lantmäteriförrättning skedde 1883 (se karta). Troligen var det bygget av järnvägen till Åhus och behovet av ett grustag på Håslöv Nr 11:7 som påkallade en förrättning. Tegelbruken var i full gång och Nils Persson Håslöv Nr.2 i Kvarnäs hade köpt 11:11 som låg granne. Även andra ägarbyte hade skett på övriga lotter.
Laga Skifte av Holmarna. Planer finns att invalla Nils var ålderman vid delningen av Holmarna med "upplandningar" 1887 och trodde kanske liksom övriga bönder i byn att en invallning kunde ske och ge större arealer att odla. Han tröttnar dock till sist på sitt jordbruk och förlitar sig på vagnmakeriet. Invallningen blev aldrig av trots nya planer under 1950-talet.
Nils Nilsson arrenderar ut till Anders Nilsson
Anders Nilsson från Rörum flyttar till Håslöv 1898. Han kommer närmast från Skepparslöv med familj och fyra barn. Arealerna är väl lämpade och mer än tillräckliga för att odla grönsaker på friland. Han titulerar sig trädgårdsmästare och har troligen lärt sig odling i någon av godsens trädgårdar.
Anders Larsson efterträder Anders Nilsson
När Anders Larsson haft gården på arrende i ett antal år köper han gården 1918. Det stora kriget har just tagit slut Han bygger nya växthus. Att bygga som arrendator var omöjligt, men nu spände han sin båge efter några goda år under kriget. Branschen kan ju vara lönsam när det är brist på livsmedel. Enligt uppgift gjorde Johan Svensson (Hörnhem) sina första erfarenheter hos Anders innan han startade sin egen odling 1927.

Lindblads trädgårdsmästeri
Olof Lindblad köper Håslöv 11:2 av Anders Larsson 1921
Anledningen till Anders försäljning av trädgården redan 1921 har ej klarlagts, men krisen i världsekonomin drabbade även Sverige. Lantbruket hade stora problem under hela 1920-talet och många fick ge upp sina gårdar. Ideliga regeringskriser gav upphov till osäkerhet och arbetslöshet för stora grupper. Den berömda "kohandeln" 1933 skulle så småningom ge garanterade priser och avsättning för lantbruket. På trädgårdsprodukter var det dock marknaden för dagen som gällde.
Olof Håkansson Lindblad var född i Håkanryd, Ivetofta socken och gift med Anna Persson. Anna var från samma socken och kanske träffades de under konfirmationsundervisningen. Olof startade sin trädgårdsbana som trädgårdselev på Årups Gods under Trolle Ljungby. Efter studier och praktik på Amager i Danmark kom han till Salt-källans trädgård i Bohuslän. Giftemål och barn tillkom under denna tid vartefter familjen flyttade till Hyby Gods utanför Malmö. Trädgården med växthus var ledig för arrende. Godsen bedrev i regel en trädgård med både blommor och grönsaker på friland och i växthus. För att i början varit till eget behov inom godset utvecklades denna verksamhet till försäljning allt eftersom marknaden i större städer växte. Vid denna tidpunkt var det försäljning genom torghandel som bedrevs. Infrastrukturen med grossister och flera led i kedjan skulle dröja länge. Prisbildningen skedde på en verkligt fri marknad där tillgång och efterfrågan skiftade under dagens lopp. Olofs köp av egen trädgård i Håslöv berodde kanske på närheten till födelseorten. En viktig faktor kan också ha varit att närmsta granne strax utanför bygränsen mot Hammar var släkt till Olof. Tillfället var självklart lockande med nya växthus och dessutom en lämplig odlingsplats för frilandsgrönsaker. Byn har alltid varit känd för sin tidighet på våren. Möjlighet till odling av primörer värdesattes högt eftersom import av grönsaker var en ovanlig företeelse. Närheten till Kristianstad och Åhus hade självklart stor betydelse för avsättningen av de odlade produkterna. Länsresidensstaden med regementena var redan på den tiden känd som en stor handelsstad. Den omgivande landsbygden fick efterhand också en ökad betydelse allt eftersom kommunikationer och välfärd ökade. Blommor odlades men även gurka och tomater. Tekniken i gurkodlingen innebar att man fick byta jord varje år för att minimera sjukdomsangrepp och ohyra. I gurkbädden blandades jord och naturlig gödsel för att sedan leverera näring under hela säsongen. Det kan nog jämföras med det man idag kallar ekologisk odling.

Om trädgårds-mästerier

Rosenbergs

Hörnhem

Gunnar Månssons

Lindbladsbilder

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Håslöv nr 11 efter Laga Skifte 1834. Auktionen förrättades den 24 juli 1834. Förrättningsman var Åke Jönsson Håslöv nr 14

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Auktionsprotokoll och karta över 1883 års lantmäteri-förrättning

 
Redogjort av Hasse Månsson den 19 mars 2002

Startsidan