VIBY i gamla tider

OM SAMFÄRDSEL

 

Järnvägen genom Gustav Adolfs socken i gamla tider


Jag har fått i uppdrag att samla ihop minnen från gamla tiden om järnvägen i Viby. För egen del har jag ingen personlig kännedom om när Viby station var i drift, jag är varken född eller uppvuxen i Viby. Ingrid och jag byggde hus på ”Åge Jens” 1964 och då var persontrafiken nedlagd sedan 1 nov. 1962 och stationen avbemannad.

Det jag kommer att framföra här är hämtat från bland annat Museiföreningen ÖSJ, från CHJ jubileums-skrift i samband med förstatligandet 1944, från egna gamla matriklar, från lånade äldre tidtabeller och i någon mån från min 46-åriga järnvägstjänst. Sen hoppas jag att det finns några personer i Viby som kan komplettera med egna kända uppgifter och händelser i samband med järnvägstrafiken i Viby.
Jag skall först i korta drag beröra de händelser som föregick byggandet av Åhus-banan och sen försöka redogöra för järnvägstrafiken i Viby och inom Gustav Adolfs socken och visa en del over-head bilder.

Sjöfarten med mera på Helgeå

Som bekant fick Åhus lämna sina stadsprivilegier till Kristianstad när den anlades i början på 1600-talet. Den nya staden hade dock intresse av Åhus som uthamn och tyngre transporter kom i stor utsträckning att transporteras på vattenvägen via Hammarsjön och Helgeå under flera sekel och blev en betydande kommunikationsled. Sjöfarten på leden fortsatte i mera regelmässig form ända till 1911, och upphävdes som underhållspliktig farled 1917.
Det inträffade dock händelser som efterhand gjorde sjöfarten besvärligare, t ex Helgeåns nya utlopp vid Yngsjö grop, vilket sänkte vattenståndet betydande, men med muddringar kunde i alla fall sjöfarten bibehållas.

Många båtar trafikerade farleden under årens lopp och flera av dem byggdes av Ljunggrens Verkstad i Kristianstad, som grundades 1861.Bland annat tillverkades lastångaren Helge, Christianstad, Sirius och Delfin, de sistnämnda användes för nöjesresorna till Ekenabben.
Stadens handelsmän bildade Christianstads Pråmbolag, som även ombesörjde lokala transporter, vilket även framgår av Sven-Arnes utdrag av tidningsartiklar om tegeltransporter från Kvarnnäs.Ljunggrens Verkstad tillverkade ett hundratal ångbåtar och tretusen järnvägs- och spårvagnsfordon under årens lopp till 1925.

Järnvägsbygget Kristianstad – Åhus

Redan 1865 då Kristianstads första järnväg, CHJ öppnades mellan Hässleholm och Kristianstad, fanns det tankar på en förlängning av banan till Åhus, men handelsmännen, genom sina starka intressen i Pråmbolaget, avsåg att båt- och pråmtrafiken var tillräcklig för kartan transportbehovet och anskaffade så sent som 1865 ångslupen Kronan och 1876 lastångaren Helge. Sjöfarten kunde dock i längden inte hävda sig mot järnvägen som alternativ till båttrafiken. Det var dåligt vattendjup på sommaren och isbesvär på vintern. Det kunde ju ta en hel vecka att staka sig till Åhus framgår det av Sven-Arnes tidningsutdrag, varför det blev mer och mer aktuellt med ett järnvägsbygge. En avgörande händelse som påskyndade järnvägsbygget Kristianstad-Åhus inträffade 1883. Då öppnade Gärds Härads järnväg (GHJ/GJ) sin linje Everöd-Åhus och därmed anslutning till linjen Everöd-Tollarp-Karpalund-Kristianstad. Då fick Åhus järnvägsförbindelse med Kristianstad, även om det var en omväg via Everöd-Tollarp-Karpalund. Det blev en helt annan kapacitet och regularitet än vattenvägen till Åhus, även om båttrafiken fortsatte en del år framåt. Detta drag kunde staden endast möta genom att bygga en direkt järnvägsförbindelse till Åhus.

Den 21 juni 1884 hölls ett sammanträde i Kristianstad med ett hundratal intresserade för ett järnvägsbygge. Ett sådant bygge hade kostnadsberäknats till ca 350.000 kr. Lantbrukare Nils Persson i Kvarnäs upplyste om att Gustav Adolfs socken kunde bidraga med 15.000 kr och riksdagsman Anders Nilsson i Rinkaby med 12.000 kr från sin hemsocken. Det bildades en interimsstyrelse med bland andra Nils Persson om ledamot. Senare bildades en ordinarie styrelse för Christianstad-Åhus Jernvägs AB, i denna ingick lantbrukare C Thuresson, Viby. Järnvägsbygget påbörjades 1885 i samråd med CHJ. Kostnaden blev 427.310 kr + 10.000 kr för jord från staden. CHJ åtog sig att trafikera banan med sin materiel. CHJ övertog f ö CÅJ 1906.
Järnvägen lades på Engelska banken, som uppkom då Nosabysjön torrlades. Järnvägen öppnades för allmän trafik 19 maj 1886.

Järnvägen genom Viby

Järnvägen kom in i Gustav Adolfs socken ungefär vid lergravarna. Där anläggs 1885 Håslövs lastplats med ett sidospår till Kvarnäs tegelbruk. Spåret tangerade Kvarnäs gård. Enligt Eric Isendahl avkortades spåret i början av 1940-talet, men användes dock för bettransporter och grönsakslastning därefter. Spåret revs troligen upp på 1950-talet. Vid Håslövs lastplats anlades också ett spår till CHJ grusgrop, det vi i dag kallar Mårtens håla. Där lastades grus, troligen för CÅJ:s eget bruk men kanske även för försäljning till andra. Spårdragningen är oviss, troligen där Oscarssons växthus finns i dag. När spåret revs vet ingen. 1937 ändrades namnet Håslövs lastplats till Kvarnnäs lastplats.


Viby järnvägsstation 1931                                                                                  40 öre för enkel resa till stan 1936


Viby station

6 km från Kristianstad anläggs Viby hållplats. Varför stationen benämnes hållplats på bangårdsplanen är okänt, även Hammar, Rinkaby och Horna benämndes så. Stationen byggdes med ett mötesspår, stationshus, godsmagasin och lastkaj. Senare byggdes ett 3:e spår, använt för betlastning bland annat. och även ett spår till Likkistfabriken. Om stationshuset byggdes efter en annan ritning (byggnadsritning) eller byggdes om i slutet på 1800-talet är ovisst, det fick i alla fall det utseende som fotot visar. Stationen utrustades med en semafor i trä. Semaforen användes för att ge signal till lokföraren om han fick föra in tåget på stationen eller stanna utanför beroende på vilken signal som visades. Vid mörker tändes en råoljelampa, som hissades upp i masten bakom röda och gröna glas, som var förbundna med vingarna. Träsemaforerna utbyttes efterhand mot järnkonstruktioner med elljus i vingarna, när elljuset infördes. I modernare tider anordnades semaforer i båda bangårdsändarna, det var svårt för föraren att se signalerna när semaforen stod inne på stationen. Numera användes starka ljussignaler både som dag- och nattsignaler.
Tågtätheten var inte stor i slutet på 1800-talet. Enligt Sydsvenska Kommunikationstabellen sommaren 1898 gick 3 tåg i vardera riktningen. Några tåg medförde postkupé, en avdelning i en vagn där postens personal, en postiljon, sorterade post under tågets gång och utväxlade post vid stationerna.

Biljettpriset mellan Viby och Kristianstad i 3:e klass var 25 öre för enkel resa och 40 öre för returbiljett år 1898.Efterhand insattes fler tåg, bland annat de omtalade badtågen till Åhus, vilket framgår av tidtågtidtabellen sommaren 1914.

Personal vid Viby station

Enligt en gammal matrikel var Johan Håkansson, född den 8 dec. 1856, stationsföreståndare åren 1886-1923. Han hade underofficersexamen. Om han var föreståndare redan när järnvägen öppnades 1886 är oklart, då det av en ännu äldre matrikel sägs att en banvakt var föreståndare i Viby och även på andra platser. Kanske började han som banvakt. Under åren 1923-1928 var Anton Liljeqvist, född den 9 juni i Jämshögs församling, föreståndare i Viby. 1928 blev han stationsmästare i Önnestad. Vem som därefter blev föreståndare i Viby är inte nämnt i en senare matrikel. Möjligen blev stationen nedklassad, endast stationer med stationsmästare är i regel upptagna i matriklarna.
Det är dock bekant att Edvard Karlsson tjänstgjorde i Viby i flera år. Han lär ha varit gift med Lisa från orten. Från omkring 1947-1948 var Alfred Ekberg föreståndare i Viby. Han kom då från Ekestad, jag vet mycket väl vem han var. Han pensionerades troligen i Viby, och omkring 1960 var hans fru Signe platsvakt i Viby.


Viby vik och Herkules

1927 anordnades en hållplats, Viby vik, mellan Viby och Herkules. Var den var är oklart, möjligen nedanför Roskvists och Paulssons, det måste ha varit där någon väg finns till järnvägen. Hållplatsen indrogs efterhand. När?

År 1899 anläggs en lastplats vid Herkules tegelbruk för lastning och lossning av bland annat tegel och andra varor. År 1901 bygger Herkules Tegelbruk en Decauville-bana (600 mm spårvidd) på en viadukt över Åhusbanan för transport från lertagen. Bruket revs 1976. Sidospåret låg kvar till 1980-talet, det var tänkt att Bröd. Pettersson skulle lasta skrot på spåret, men de flyttade till Karpalund. Cykelbanan till Åhus går nu längs järnvägsspåret.
Järnvägen genom Gustav Adolfs socken fortsätter bortom Herkules in i Rinkaby socken.
Åhusbanan förstatligades 1944 samtidigt med övriga CHJ-banor. Därefter ändrades stationsnamnet till Skånes Viby. Från och med 1962 är Åhusbanan endast öppen för godstrafik.

Posten i Viby

Poststationen i Viby inrättades samtidigt som järnvägen öppnades 1886. Föreståndaren för järnvägsstationen var även poststationsföreståndare. Viby var en så kallat förenad järnvägs- och poststation, vilket var fallet på de flesta landsortsstationer i landet. Föreståndaren var anställd och avlönad av järnvägsbolaget eller SJ och ersättning för tjänsten reglerades genom Postverket och järnvägsbolaget.

Posten på Viby station var kvar tills stationen lades ner 1962. Viby återfick dock poststation i januari 1975 i Nils Svenssons nedlagda affär ( den började i förenklad form i Favörhallen) och flyttades åter till Favörhallen i augusti 1991. Den lades dock ner i januari 1992 i samband med att Favörhallen upphörde. Ingrid Persson var föreståndare för posten 1975-1991.

Den nya tiden hade inträtt och någon allmän service finns ej längre i Viby.

Dokumenterat av Inge Persson och redogjort vid sammankomst den 27 mars 2001