VIBY i gamla tider PERSONGALLERIET

Oskar-Olle

Oskar Olsson, allas vår ”Okkar Olle”, som han själv kallade sig, hade ett svårt talfel som gjorde att han aldrig lärde sig tala riktigt. Oskar som föddes 1886 var son till Ola och Bengta Andersson. Fadern kallades också Ola Ring (kanske ett namn han fått i det militära?) - varför ”Okkar” bland lite äldre bybor ofta kallades Ola Rings Oskar.

Modern dog tidigt. Ola och Oskar bodde sedan kvar i den lilla stugan som låg i korsningen där vägen går upp till Kämpabacken. När Oskar så småningom ville ha ett eget boende, så flyttade han helt enkelt till den andra delen av huset och så bodde far och son i var sin hörna!

När Oskar sedermera blev ensam i stugan var det kanske av ensamhet som han sökte sig till byns invånare. De flesta hus av äldre datum har säkerligen haft besök av den mannen. Han ägde en cykel, men den användes inte, han gick från stuga till stuga. Alltid var det något ärende som gjorde att han måste titta in på ett besök. Om inget annat så hade han kanske en ”nyhet” att berätta och de som lärde sig förstå hans konstiga språk lyssnade förstås gärna.

Till en del hus omkring Kämpabacken kom Oskar varje dag innan han gick fram till byn, för att förhöra sig om något behövde handlas hem. Blev svaret ”nej” frågade han alltid: ”Har du salt, peber och tändstickor hemma”? Detta var tydligen för honom viktiga saker som alltid skulle finnas hemma.

Några fasta arbeten hade han aldrig, utan han försökte klara sig på den lilla pension han hade. Även om han inte var en s.k. arbetskarl så var han aldrig ovillig att hjälpa andra när så behövdes. Tobaksskörden hjälpte han många bybor med och barnpasning var han heller inte främmande för. Det berättades att när han en gång satt barnvakt råkade en liten unge tappa nappen i pottan! Problemet löste Oskar genom att i all hast kuta direkt till affären och köpa en ny napp.

Många vedklabbar har han också huggit i sina dagar. Fick grannen hem ett lass ved så kom Oskar som ett brev på posten villig att hjälpa till. På detta sätt fick han kanske en slant eller ett mål mat. Men vad han helst av allt ville ha, så var det kaffe och åter kaffe. Kom Oskar så var det bara att koka kannan full. Han stannade tills den var tom. Kokades inget kaffe kunde han stanna i timmar för att få ”fem dröppar till” - som han sa.

En av hans stora intressen var att spela på penninglotteriet. Den 15:de i varje månad, då såväl dragning av de gamla och försäljning av de nya lotterna ägde rum, var onekligen den viktigaste dagen i månaden för Oskar. Punktligt, med raska steg och med väskan svängande på sitt karakteristiska sätt,  syntes han då komma gående på ”Auge Jens sti” (en smal cykel- och gångstig mellan Kämpabackarna och nuvarande Byholmsvägen), på väg till stationen för att resa tåget till stan och skaffa ny lott.

Detta intresse resulterade bland annat i, att han under en tid gick omkring och bildade lotteribolag. Han skulle då inköpa penninglotter och sedan skulle byborna betala i andelar. Någon längre tid höll emellertid inte detta spelbolag på. Tydligen köpte Oskar bara en lott och när den någon gång utföll med vinst sa han – ”nej, nej det var inte den lotten utan en annan utan vinst”. En annan förklaring var också, att han lämnat fel nummer på lotten till andelsägarna.

Att spela kort och fia var också passioner som Oskar hade och många av byns ungdomar satt hos honom och spelade tolva långt ut på natten. Trots att det alltid bara handlade om äran, var det med brinnande allvar han gick in för att vinna – varför det heller inte var ovanligt med lite ”småfusk” från hans sida. Således blev gärna fiatärningens 2:a en 6:a i den lite skumma belysningen och vid ”tvingat överstick” i tolvan hade han ändå det högsta kortet kvar – lagom att ta hem ”sistan” med.

Han ägde också ett gammalt dragspel. Ibland kunde han med öppet fönster dra en truddelutt för dem som ville höra på. Hade han stått som vinnare i kort- eller fiaspelet bjöd han gärna också förlorarna på dragspelstoner som avslutning på trevnaden.

På vintern då snön yrde till drivor och ”Mårtens håla” blev till kälkbackar var glädjen stor när Oskar kom ut och ville pröva ungarnas kälkar. Då måste alla backar och kälkar prövas i tur o ordning.

Tidigt skaffade han sig en kamera, något som långtifrån alla ägde på den tiden. För fotogra-fera skulle Oskar! – och fotograferade gjorde han! Otaliga var de bilder han tog, men helst fotograferade han barn. Korten visades sen för föräldrarna och de flesta av dessa  kunde ju då inte säga nej, utan köpte korten. Ännu en extra peng i kassan! Även denna verksamhet tog dock slut. Eftersom föräldrarna inte kunde köpa en massa kort med olika motiv av sina barn – förbjöds dessa att ställa upp som fotoobjekt framför Oskars kamera!  

Runt sin lilla stuga hade han en liten jordbit. Där odlade han bruna bönor, som han sen sålde. Åter en liten slant! I hans trädgård växte ett gråpäronträd som brukade bära bra med frukt vilket också hjälpte upp hans skrala kassa.

Trots att många försökte göra spe av Oskar, var det ofta han, som med sina ironiska kommentarer och antydningar, tog hem poängen. Då syntes det också hur han myste, inte minst när många åhörare var samlade, som t ex. under lördagsköerna i någon av byns affärer.  

Nu är Oskar borta sedan många år. 1963 gick han bort och vilar nu tillsammans med sina föräldrar - Ola och Bengta - i familjegraven. Denna är belägen på norra delen av våran församlings kyrkogård.

Även stuga och trädgård är borta. Men i den hästhage, som nu ersatt Oskars stuga och träd-gård,  finns fortfarande en oxel som blommar varje vår – och gjorde så även under ”Okkar Olles” tid.

Ni som passerar förbi denna oxel, kanske på er motionsrunda runt i Viby, - stanna gärna till framför denna och påminn er gamla tider. - Tider, som inte hade några stora möjligheter att anpassa sådana ”profiler” som Oskar till det normala samhället.

Oskar föddes nog i fel århundrande. I dag hade han säkerligen kunnat finna hjälp för sitt svåra talfel, och vem vet, kanske har vi också gått miste om en duktig fotograf.

 

Oskar-Olle

o-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Backa-Sven

Soldaten John Falk

Augusta i Kärret

Martin Wiberg

Karl Ström

Ängapågarna

Familjerna Sven Månsson och Sven Nyström

Dokumenterat av Sven-Ame Ström och Stina Andersson '01-04-15

Startsidan