VIBY i gamla tider

 

Handbollen gjorde entré. Redan efter något års seriespel hemfördes Kristianstadsortens div. 2 utan någon matchförlust. Laget uppflyt­tades till div. 1 och tackade därför genom att direkt bärga seriesegern även i denna div. Nejlikelaget, som Sköld skrev i Kristianstadsbladet, var verkligen på alerten och fanns alltid på medaljplats efter avslutade under 50-talets serie­omgångar.

Seriesegrare 1951 – 52. Stående från vänster: Ove Olsson lagledare, Göte Hansson, Karl-Erik Mårtensson, Karl-Erik Nilsson, Allan Sköld, Stig Andersson och Knut Tärnhäll. Knästående: Ingvar Jönsson, Torsten Svensson, Allan Wittzell och Hardy Jönsson.

Pojkfotbollen hade många fina framgångar under början av 50-talet som gav förhoppningar om avancemang för A-laget i seriesystemet om några år.

Pekka Järvinen, Lars Nilsson, Kutte Strömberg, Olle Andersson, Hasse Karlsson, Nisse Karlsson  - Hasse Månsson, Rolf Månsson, Stellan Svensson, Bo Oskarsson, Arne Svensson med ledaren Stig Andersson.

 

Även damhandbollen gjorde entré.  Deras spel skedde utomhus under sommarhalvåret på iordningställd handbollsplan vid sidan om idrottsplatsen, bakom Änga-Svens.

1953-års damhandbollslag: Stående från vänster (med dåvarande efternamn): Ulla Strömberg, Margareta Strömberg, Brita Höglund, Ingegerd Olsson och Margareta Nilsson. Knästående från vänster: Inga-Britt Svensson, Ulla Bondesson, Britta Olsson, Vivianne Olsson och Kerstin Månsson 

 Bordtennisen kom också igång med besked efter några års andhämtning. Inte minst Tage Flisbergs framgång i VM inspirerade många att spela pingis. Således hemfördes serieseger i div. 3 redan andra spelåret och efter några års spel i 2:an hemfördes även denna. Också i nationella tävlingar runt om i Sydsverige skördades framgångar. Framförallt Stellan Svensson och Sven-Arne Ström var segerrika i såväl singel som dubbelspel i många, både mindre och större, turneringar.

Bordtennissektionen arrangerade också en turnering i slutet på 50-talet, nere på Hercules, "Påskspelen". Detta var en nationell tävling, sanktionerad av Bordtennisförbundet och ett par elitspelare fanns bland deltagarna i högsta klassen. Orvar Gustavsson från Gammalstorp, hemmahörande på Bordtennisförbundets elitrankinglista, blev vinnare. Viby IF fick högsta beröm från såväl spelare som Bordtennisförbund, för ett väl genomfört arrangemang.

Kristianstadsmästerskapet var också en tävling, som anordnades av den livaktiga sektionen. Herrdubbeln här vanns av Stellan Svensson och Sven-Arne Ström, medan Sven-Arne förlorade singelfinalen

Efter några år i div. 1, fick föreningen tyvärr dra sig ur seriesystemet och låta bordtennisen bli en vilande sektion. Detta på grund av lokalbrist. Såväl Godtemplarsalen som Vita kvarn i Rinkaby (där man fick hålla till det senaste året), höll inte längre måtten för de ökade krav som ställdes för denna verksamhetsgren.

 

 

 

 

Viby hade ett framgångsrikt bordtennis lag på 50-talet i herrar Sven-Arne Ström, Bengt Nilsson, Perti Hyttinen och Stellan Svensson - vilken saknas på bilden.

Bandy spelades mycket under 50-talet. Vi låter Arnes tidigare insända referat under vinjetten Fiket, på vår hemsida, inleda denna del av dokumentationen:  

Tro det den som vill I svunna tider drogs nästan alla bybor till isen i Kvarnäs eller Viby vik, när isen väl lagt sig. Idag kan man ofta ha isen för sig själv. Nåväl, det spelades mycket bandy, det fanns både seniorlag och ett ganska bra juniorlag, så bra att vi vågade anmäla oss till D.M. Detta var strax före mitten av femtiotalet. Vår första motståndare blev ett lag från en av Skånes bandymetropoler, Perstorp. "Vad har ni i DM att göra?", frågade de, som såg "nyktert" på det hela. Nåväl vi reste iväg (tåg förstås). Efter några minuters spel på Uggledammen i Perstorp satt ett skott i nätet bakom vår målvakt, och vi började tänka på en snöplig hemkomst. Men ödet ville bättre. När matchen var slut, var siffrorna 5 - 1 i bortalagets favör. När vi väl var hemma igen på fiket, var det ingen som ville tro oss om resultatet. Först när det kom svart på vitt i pressen ville man motvilligt tro oss. Nästa match spelades borta mot Osby. Nåväl, vi vann i alla fall en match…

 

Minnesrika seniorlagsmatcher mot Vilan, Kiaby, Bromölla m.fl. utkämpades också. – Men den kanske mest prestigefyllda matchen av alla blev drabbningen emellan Vibys egna lag, junior- och seniorlaget, en söndag i Kvarnäsviken.

När matchen skulle börja, var åtminstone juniorlaget tänt till tusen.

Vid ställningen 1 – 1 i matchen fick juniorlaget ett, som de ansåg regelrätt, mål bortdömt, vilken föranledde proteststorm från juniorlagsspelarna och deras supportrar bland publiken.

Om bollen var inne eller ej, skapade högljudda diskussioner på Fiket i åratal efter drabbningen. Dessa diskussioner kan uppstå än idag, över femtio år senare, när några av de inblandade träffas. (Som t.ex. i detta nu, när vi tre, är framme vid bandyn, i vår dokumentation).

Ovanstående båda bilder är tagna i Kvarnäs framför ”Ålöra”

1955 inleddes ett utbyte med den danska klubben Farum, strax utanför Köpenhamn, – ett årligt utbyte som sträckte sig in på 60-talet. 

Här ses de flesta av deltagarna samlade vid den första resan till Farum -  där A-laget förlorade med 3 – 1   - - medan damhandbollslaget vann sin turnering efter finalseger mot KFUM Köpenhamn.

 

 

Från vänster; tränaren Enoc Jönsson, Bertil Borgström, Sverker Karlström, Karl-Erik Mårtensson, Kutte Strömberg, Arne Svensson, Hasse Månsson, lagledare Lennart Olsson, Sittande; Lennart Ottosson, Kaj Westerdahl, Göte Hansson, Lars Nilsson och Lasse Winqvist.  

 

 

 

Laget, hade fått en fin förstärkning i svenska mästaren och landslagsflickan i längd och 100-meter, Britt Mårtensson (här med godisklubba i handen).

Inga-Britt Svensson, Ulla Bondesson, Ann-Marie Stål, Margareta Nilsson, Kerstin Månsson, Marianne Olsson, Britt Mårtensson, Britta Olsson och Anna-Karin Bondesson (alla här med sina flicknamn) var de som stod för denna bedrift.

 

 Fortsätt

Ü