VIBY i gamla tider

 

 

50-talet

För att hjälpa till att finansiera verksamheten under 50-talet, ordnades årsfester med kabaréer liksom sommarfester. Även om kabaréerna och årsfesterna fick förläggas till Bygdegården i Nosaby, drog de mycket folk.

 

 

Men utan tvekan, var det sommarfesterna nere idrottsplatsen, som var det stora ankaret i ekonomin. Den gemensamhetskänsla som präglade byn ges här till uttryck, när man ser hur så gott som från samliga hus skänktes vinster till sommarfestens tombola. Vinster, som man sedan gick ”man ur huse” för att köpa lotter på, och då ibland, vann den skänkta vinsten tillbaka.                                                           

Med majstången klädd och rest…..

                                                                        

och med en av de stora eldsjälarna, Henry, på plats som inträdesförsäljare…………

…kunde festligheterna börja                                                            

 

Visserligen bjöds det på en viss underhållning, där inte minst visningen i en förhyrd TV, av VM-finalen 1958, rönte stort intresse, - men andan att stöda Viby IF var, innerst inne, säkerligen det väsentliga för besökarna.

Visst fanns det glädjeämne inom 50-talets Vibyfotboll. T.ex. nedanstående vinst pratade man gärna om----------

 

  

--- medan 2-1vinsten veckan därpå, när serien vände,

 inte var mycket att yvas över.

 

Föreningskänslan för samtliga byns föreningar var stor bland invånarna i vår by och föreningarna stod också varandra nära, trots olika verksamheter. Idrottsföreningens styrelse och medlemmar hade ju alltid ”haft ord om sig”, att värna om den rådande sociala gemenskapen i byn, inte bara genom att skapa idrottslig sysselsättning.

Det var därför fullt naturligt, att idrottsföreningens ordförande, Karl-Erik Mårtensson, ställde upp som auktionsropare åt Röda Korset och Kyrkliga syföreningen, när han blev tillfrågad. Han drog då också med sig en del yngre besökare, vilket gav dessa auktioner ett rejält lyft.

Man kunde väl tycka att allt var gott och väl i 50-talets Viby och dess idrottsförening - men ett stort problem hade man - fotbollsplanen! Allt medan åren skred ställdes större krav på ordentliga fotbollsplaner och runt omkring i byarna byggdes nu nya planer med moderna omklädningsrum och ordentliga duschmöjligheter.

Den gamla spelplanen blev nu också utdömd som matcharena av styrande instanser! – Och man fick gå till grannen, Vanneberga IF, som välvilligt lånade ut sin plan. Detta var ju ohållbart på längre sikt och därför tillkom ett möte den 20 maj 1959, för att lösa den brännande frågan. Två frågor ställdes där emot varandra; bygga ny idrottsplats eller lägga ner verksamheten.

Att anläggningen nere på ängarna inte längre, i en modernare tid, uppfyllde de krav som ställdes för att utöva fotboll, tvingades dåvarande ordföranden Karl-Erik Mårtensson och hans styrelsekamrater under 50-talet, konstatera. Såväl för fotbollsplanen, som omklädningsrummet (Ludan) liksom duschmöjligheterna vid ”Änga-Svens” gårdspump, skulle också snart ”sagan vara all”.

Sekreterare Henry Ådermark och ordförande Karl-Erik Mårtensson, hade förberett föreningens fortsatta levnad, genom att sondera markfrågan. Här framkom, att från Nyströms i Norrevång skulle man få köpa så mycket åkerjord som behövdes för ändamålet, till ett pris av 13 000 kronor.Visserligen var det ju utanför själva samhället men då ingen annan mark fanns att tillgå beslöt ett enhälligt möte om köp och anläggande av ny idrottsplats.

 

 

 

Här ute, i Norrevång, skulle ny idrottsplats anläggas. Marken styckades av från Nyströms.

Det beslöts att ett lån på 20 000 kronor skulle tas och alla tillbörliga anslagsmöjligheter skulle utnyttjas.

Styrelsen, tillsammans med Gösta Ström, bildade borgen för lånet.  Man beslöt att idrottsplatsköp och bygge skulle, under byggnadstiden, hållas utanför den ordinarie verksamhetens räkenskaper. Karl-Erik Mårtensson och Henry Ådermark befullmäktigades att teckna alla handlingar och Gösta Ström valdes till kassör, för idrottsplatsbygget.

Schaktnings- och planarbetena startades, och tack vare många frivillighetstimmar av medlemmar och övriga intresserade, kunde man hösten samma år, 1959, så gräs på det som skulle bli föreningens nya idrottsanläggning. Efter att ha blivit instruerad av trädgårdsmästare Magnus Siversson från Åhus, sådde sedan föreningens kassör Sven-Arne Ström gräset på hela anläggningen.

Arbetskraft fick också anställas för den vecka detta arbete tog. Således fick några fruar från byn, vana vid arbete hos byns bönder och trädgårdsmästare, anlitas för att med räfsor ”hacka” ner fröet, ett nog så styvt jobb. Det mest ansträngande arbetet stod säkert ändock Bror Karlsson (”Ernst-Karls Bror”), för. Med ett med gjutning fyllt cementrör, trumlade han såväl före – som efter - det att gräsfröet kommit i jorden. Ett jobb, som Bror var stolt över i hela sitt liv!

Avslutningen av 1950–talet blev således också avslutningen på en nära trettioårig era på den gamla fotbollsplanen nere på ängarna. Visst var det många som saknade denna ”arena” – men de flesta, åtminstone de aktiva fotbollsspelarna, längtade efter våren nästa år då gräset skulle spira och ge möjligheter till spel och träning, på en mera ändamålsenlig anläggning.

 Viby IF kunde alltså se fram emot nästa decennium, 1960-talet, med tillförsikt!

  Tillbaka till inledningen